Jag har skrivit i min blogg några gånger att jag är sockerberoende x 100 och nu ska jag kämpa bort det här! Jag har klarat mig utan någon sötsak från måndags och jag är fan stolt, mycket svårare än vad ni tror, haha! Kommer minska mitt sötintag på veckodagarna och begränsa det till en dag i veckan. Antingen fredag/lördag/söndag. Ska heller inte äta onyttiga mellanmål längre i form av mackor utan nu är det en frukt/inget och sen middag. Stadiga måltider är bäst!
Jag har otroligt svårt att äta nyttigt. Det spelar ingen roll om du tränar hela tiden för 70% för att få en snygg och välmående kropp är kosten. Jag hade ett tag då sötsuget var borta men efter några sötsaker kommer det som ett monster igen. Försöker att skippa det men min kropp skriker tyvärr efter det vilket betyder att jag måste stilla det. Jag måste hitta på något sätt att härda ut så jag kan hålla mig undan från småätande och överdrivna sockerintag så att det håller sig. Sötsuget försvinner efter två veckor enligt forskning så jag måste alltså hålla mig undan från allt som stavas onyttigt. Men hur ska jag klara det här? Ska man inte käka något på myskvällar med kompisar eller när man går på bio eller liknande? Känns ju skit tråkigt!
Men har nu sagt till mig själv att godis/chips/whatever är okej vid "speciella" tillfällen. Alltså inte bara när man sitter hemma. Då kan man lika väl ta en frukt. Jag måste verkligen ta tag i det här nu. Har blivit en tjock liten soffapotatis, haha! Ska även börja träna på gym nu vilket jag tror ökar motivationen mer att äta nyttigare. För jag syftar mest på kosten i det här inlägget för jag äter alldeles för dåligt. Tror inte min kropp mår speciellt bra av det om jag ska vara ärlig. Har tittat runt på lite bilder nu på We♥It för att få lite mer motivation vilket jag fick. Gäller bara att hålla mitt löfte och kämpa för att äta bra och träna. 2013 ska bli träningensår, tyvärr (haha..)
Ett nytt år tycker jag alltid är som en nystart. Hundra nyårslöften skapas (som inte hålls ändå) och man vill verkligen börja om på nytt. Det här året har jag endast ett löfte som jag (tyvärr) ska hålla och det är att äta mindre eller inget godis/chips/kakor alls. Efter två veckor börjar sötsuget försvinna så nu är det så jäkla svårt. Försöker äta så mycket frukt som möjligt för att lugna mitt enorma sötsug. Jag märker verkligen hur van jag är vid att bara ta choklad från kylen för jag gjorde det helt utan att tänka i förrgår så då fick jag lämna tillbaka den och ta en clementin istället och det gott folk, det var starkt ;) Nej men för mitt eget bästa ska jag minska på onyttigt. Tror jag kommer må bättre av det! Såklart kommer jag inte skippa allt som t.ex. popcorn på bio eller b&j men inte hela tiden som jag har gjort hela 2012 inprincip.
Hade godisförbjud ett helt år 2010 (tror jag det var) och det hjälpte så otroligt mycket! Mitt sötsug försvann helt och jag fuskade inte en enda gång. Fick pengar för det också då och det kommer jag nog få nu också, haha! Men jag kom ihåg den dagen när jag var med en kompis på Tylösand och jag hade haft förbud i ett år och jag stoppade in den där JÄVLA godisen i mun. Jag var inte ens sugen men dum som jag var ville jag väl fira eller något. Tyckte det var så fruktansvärt äckligt men vips, nästa dag var mitt sötsug tillbaka. Så fort går det!! Nu ska jag försöka hålla mitt löfte för jag tror ärligt att det kommer ge resultat!
När jag kollar på den här grymma videon igår natt så fick jag en underlig känsla i kroppen. Tänk att ALLT det här finns på riktigt? Vi får dagligen se bilder och filmer på att jorden är katastrof men bakom allt det där, när man hittar "guldgruvorna" så är jorden vackrare än någonsin. Jag får nästan ångest av att titta på det här. Tänk om jag blir fast i Sverige och aldrig få se den här miljön och alla dessa fina djur? Jag vill uppleva allt det här innan jag dör och jag hoppas verkligen att jag får göra det för just nu ser jag asfalt och affärer överallt när jag går någonstans. Jag vill också se vattenfall, fina landskap och häftiga djur på nära håll. Allt handlar inte bara för mig att bosätta mig i USA och bli världens Hollywood fru - nej, jag vill upptäcka och resa och få se allt det här innan jag dör för dessa djur och den här fina naturen är SÅ mer otrolig än att bosätta sig i Sverige för att man är rädd att förändra sitt liv.
Gud vad det är uttjatande att länka sina bloggar hela tiden på Facebook. Tagga ner brudar! Du får bara tillfälliga läsare som kikar in när rubriken är het och lockande. Tror ni stora bloggare som Kenza eller Kissie länkade sina bloggar bokstavligen 24/7 på sina Facebook sidor för att komma upp högst på Bloggportalen? Nej, precis. Ni måste lugna er tjejer och killar. Det är tröttsamt och man suckar när man ser era länkningar på Facebook. Länkade den här bloggen i början på förra året men skulle aldrig falla mig in att göra det om jag inte har skrivit VÄRLDENS panginlägg som slår alla på nästippen och måste spridas. Men era inlägg om "idag har jag gått i skolan" eller "idag var min häst glad" är inte så intressanta att bli bombad med. Sorry. Visst era bloggar kan vara bra men dom blir ÄNNU bättre om man hittar dom själv eller om den står lite fint i din information på Facebook. Promise! Mindre länkningar på Facebook = mer eftertraktad blogg. Just sayin'!
So typical Nattstad beteende. Allt för att få komma högre upp på topplistan och känna sig lite bättre än alla andra för en stund. Skriver om ALLT för att få publicitet. Öppet om sitt sexliv eller skriva riktigt provocerande inlägg. Nä. Ta det lugnt flickor, det vinner ni på! ♥
Jag har blivit så himla sugen på att förlänga mitt hår nu när jag ser alla bilder på långt, fint hår. Det som är så himla dåligt är att det kostar röv att göra. Kan kosta cirka 4000:- och det pallar jag inte lägga var tredje månad... Men jag ska i alla fall köpa clips löshår som man sätter fast med spännen. Tycker dock det kliar och är äckligt att bära. Men det kanske är värt det?
Det första jag ska göra nu i helgen är i alla fall att färga mitt hår lite mörkare. All min färg har nästan gått ur på något konstigt vänster så det blir en omfärgning. Det blir nog nice :)
"När jag var tretton år var jag kär i en tjej som hette Sophie. Hon hade de blåaste ögonen jag sett. Hon doftade fläder och när hon gick förbi kunde det hända att jag blundade och andades in. Jag skrev hennes namn i mitt block om och om igen. Sophie. Sophie. Sophie. En gång kom hon fram till mig på rasten. Hon gav mig en ihopvikt lapp. När jag vecklade upp den hade hon redan börjat gå därifrån. Jag läste febrigt och darrhänt. ”Du är söt.” Vet inte varför. Men jag ropade efter henne. ”Men du är jävligt ful!”
Jag var femton år. Vi hade haft gympa och vi stod och duschade i en ångande rad. Det tjoades och hoades. Så där som det gör i grabbiga duschrum. Någon virade ihop sin handduk och pisksnärtade mig på stjärten. Ytterligare en gjorde samma sak. Till slut stod fem personer och snärtade mig. Jag skrattade så där som man gör. En kvart senare stod jag i ensamhet och grät i skolans källare.
Jag var sjutton år. På något sätt hade jag fått tag på en flaska Rosita till festen hemma hos Martin som hade föräldrafritt. Jag drack för mycket. För snabbt. Jag kräktes och sen somnade jag, helt utan kontroll. När jag vaknade var festen fortfarande i gång. Någon dansade i soffan jag låg på. Jag upptäckte att jag var naken. Jag fick panik. Rusade upp ur sängen och ut i garaget. Folk skrattade vilt. När jag stod där i garaget kände jag att skavde i stjärten på mig. Något satt fast där inne. Jag försökte få ut det. Krafsade vilt med fingrarna. Efter en stund föll en tampong ut ur mitt anus.
Jag var fjorton år. Och befann mig i en period i livet då jag onanerade väldigt ofta. Intensivt. Minst fyra gånger per dag. Ibland sju. Det fanns ingen hejd på mitt runkande. Och jag började inrätta mitt liv efter min vilda onani-frekvens. Vid ett tillfälle frågade pappa mig om jag ville följa med till Paris för att se Franska Öppna i tennis. Jag älskade tennis. Men tackade nej. Hittade på något svepskäl. För jag såg att en resa med pappa till Franska Öppna skulle äventyra min onani.
Jag var sexton år. Hade just flyttat från Stockholm till en liten ort på västkusten. Försökte ta mig in i kulturen. Gjorde allt. Pratade till och med göteborgska. Efter några veckor var jag på fest. Den största killen på högstadiet kom fram och tryckte sin armbåge under min haka. ”Du ska inte tro att du är något, fitta!” och så slog han. En gång. Två gånger. Tre gånger. Blodet rann. Det rann blod på själva linsen i mitt ena öga – mitt synfält blev rött. Jag svimmade och vaknade av att någon torkade mig i ansiktet med en binda.
Jag var tretton år. Bästis med Johnny som var tjock. Han var ofta retad av de andra i klassen. Jag umgicks med honom i smyg. På en rast när vi spelade landhockey ramlade jag. Johnny stod alldeles bredvid men hade inget med mitt fall att göra. Jag reste mig och sprang efter honom. ”Du fällde mig din feta jävel” och slog honom i ansiktet. Jag träffade perfekt. Han började gråta. Inför alla.
Tonåren. De där jävla tonåren. Det är först nu som vuxen jag förstår hur vidriga de var. Hur elaka alla var – hur elak jag var mot alla. Kanske befinner ni er mitt i skiten? I så fall vill jag bara säga en sak. Kämpa. Uthärda. Det blir bättre. Kram. Calle"
Blir jätte sugen på att åka och fixa mina naglar när jag läser på Kenzas blogg och sen kollar We Heart It. Önskar att jag var lika duktig som dom och hade orken att sitta och pyssla med min naglar. Så himla snyggt! Ska spara ut till en fin form och sen måla dom med en snygg färg!
Hej allihopa! Har varit lite off på grund av att jag har haft fullt upp. Igår var jag med 4 andra tjejer och kollade skräckfilm och sov sedan där. Idag har jag suttit och pluggat i minst 2 timmar om Jordanien till ett engelska arbete. Har bara suttit och skrivit, skrivit och skrivit. Har verkligen återupplevt allt! Var där år 2009 och skrev ner hela min resa när jag var där och det är så häftigt att se! Upplevde så sjukt mycket där. Romerska ruiner, Petra, huvudstaden Amman, Döda havet och andra religösa ställen så som där Moses stod och "välsignade landet" och så vidare. Älskar att skriva om länder, ska skriva en travel article och jag satsar på högt betyd på det här arbetet!
Ikväll ska jag först äta med familjen och sen åka på fest, så ser planerana ut idag. Men innan dess åker jag antagligen till stallet för att ta hand om en häst. Det kommer jag göra imorgon också, fast då kommer jag rida en häst som heter Gucci och sedan mocka och så för Frenchie. Hon är ju fortfarande inte frisk... gaaash. Imon ska jag också träffa mina fina tjejkompisar så det ska bli kul. En härlig helg!
Såg filmen MODIG igår på bio tillsammans med familjen. Såg den på Bergakungen med massa gott godis och dricka = standard. Filmen Modig var en animerad och helt fantastisk film! Ett helt otroligt budskap och roliga karraktärer gjorde att man höll ögonen spärrade hela tiden för att inte missa något. Även lite läskiga scener som gjorde att hela bion höll andan. Jag och mamma började även gråta under filmen, så ni förstår att den var riktigt bra. Brave heter den på engelska och jag rekomenderar engelskt tal då det är skotsk dialekt vilket är riktigt gött att lyssna på. Brave är värd att se på bio, absolut!
Skit vilka förmåner man får av att driva en blogg. Jag blir helt lyrisk. Först får vi (jag och Joanna som driver Ponnysanning.se) erbjudandet att hänga med upp till Stockholm för att kolla Stockholm Horseshow helt gratis. Ska träffa hela blogg gänget och även kolla alla fantastiska shower. Älskar Stockholm så det kommer bli fett!
Sen fick vi nu ett mail av ägaren av AW sporthorses. HUR grymt är inte det?! Vi ska få spendera 1 vecka i Skåne nästa sommar på Sveriges bästa ridläger. 7 dagar med massa roliga människor. Detta kostar nästan 13.000 = inte dåligt erbjudande. Självklart tackade vi ja! Om jag hyr Hoffman då kommer jag förstås ta med min bebis ♥ GASH vad kul!
Har nu fått ett erbjudande för min lilla blogg, hur kul är inte det då? ;) This is crazy!
Om jag skulle få välja häst HELT själv och skapa min egna häst efter färg, kunskaper osv hade nog det blivit såhär:
Kön: Valack - Har alltid tyckt en valack har mycket starkare psyke och har inte för mycket temprament. Hade aldrig pallat med ett sto som kaxade sig, brunstade och tjurade. Kul 1 gång men inte i längden.
Ras: Connemara/New Forest/Welsh
Mankhöjd: 148,0 cm
Färg: En annorlunda färg tar alltid ögonen till sig så det hade varit kul. En rödskimmel med stjärn hade varit fint!
Temprament: En go och glad ponny som busar till det i hagen och i paddocken när den släpps lös. Alltid vilja jobba och lära sig nya saker och gilla att mysa. Snäll som ett lamm att ha och göra med. På uteritter ska den vara kontrollerad men ändå pigg och visa att den tycker är kul. Några bocksprång gör inget för alltid är bättre än en häst man behöver driva framåt när man rider ut.
Inriktning: Jag älskar att hoppa så jag hade viljat ha min ponny likadan. Verkligen bita mot hindrerna och hoppa dom med storm. Klara höga höjder som ingenting och ha kapacitet för dom riktigt höga klasserna. Enkel att följa med i sprången och vändbar. I dressyren vill jag ha den mjuk och samarbetsvillig. Lyssna framåt och tillbaka som en gummisnodd och enkel att sitta ned på. Här ska den också ha fint steg i dressyren och klara dom höga klasserna.
Ålder: Om jag hade köpt häst nu hade jag köpt en häst runt 10-11 år. Inte gammal men heller inte för ung då jag bara har 2 år kvar på ponny. Man måste alltid tänka hästens bästa. Om jag köper en häst på 15 år är den 17 år när den säljs = svårsåld = inte bli tävlad eller tränad som den SKA älska ;)
Haha ja... Det var min drömhäst. Varför då säger jag att Hoffman är min drömhäst? Hoffis är och kommer nog alltid vara min lilla prins men han kommer aldrig bli den hästen jag skulle kunna satsa på. För det första är skrutten 154 cm hög. Alltså liten häst. Perfekt om man har gjort som jag gjorde det året jag hade honom - busade och tränade på våran nivå. Men att hoppa höga klasser skulle man aldrig kunna göra med en såpass liten häst. Hoffman var väl inte direkt den bästa på att hoppa heller. När vi löshoppade honom låg det på 1 meter och sedan började han vägra eller riva. Hans kapacitet är inte den bästa. Varken i dressyr eller hoppning. Men för mig är han som en bästa vän som är en perfekt första häst som jag har skrivit 1000 gånger. Men NU om jag skulle leta häst hade jag viljat hitta den ANDRA drömhästen. Den jag skulle kunna satsa på. Tror ni jag någonsin kommer hitta den någonstans innan jag fyller 18? Never say never som JB hade sagt, haha..
Nu är det en vecka kvar tills jag fyller 16! Kommer bli kul, även fast jag inte vill bli gammal. Haha! 16 är fan döden typ! Har alltid gillat åldern 15 och nu får jag tyvärr lämna ifrån mig den siffran och bli 16 år. 2 år kvar tills jag blir myndig. Vafan, jag är inte redo! Haha!
Många av mina läsare går i skolan ännu, och rider, vilket betyder att ni också har ett pressat schema som måste fungera och planeras noga varje dag. Jag tror att vi vinner på det i längden, även om det känns tufft för stunden.
Jag får väldigt ofta frågor om studieteknik, hur jag lägger upp det och om jag har några tips. Jag känner mig inte sådär vidare grym på den fronten att jag med säkerhet kan lära ut studieteknik till andra, haha, men däremot har jag precis som alla andra egna erfarenheter vilket självklart inkluderar trix som kan bli till tips till er. Jag kan åtminstone dela med mig av hur jag lägger upp det och tänker kring skolan, plugg och prov, så kanske ni hittar något som ni tycker verkar bra och som ni kan snappa upp?
Som jag skrev ovan så är vi hästtjejer upptagna och redan som det är ansvarstagande, att vara snäll mot sig själv är inte att skjuta upp skolarbete eller ”skita i det” – utan göra det bra och direkt. Anser jag.
Jag brukar tänka på:
♦ Jag antecknar alltid på lektionerna det som läraren går igenom, om jag märker att läraren säger en sak flera gånger eller trycker på något speciellt så stryker jag alltid under just det – ofta tycker läraren det är viktigt och visar det omedvetet i sina genomgånger. Det vill säga att man har ett försprång när man pluggar till proven
Dessutom lär man sig samtidigt som man skriver säger ju alla lärare, så jag förlitar mig på det och intalar mig att det fastnar lite bättre när jag sitter och skriver rad efter rad.
♦ Jag ser alltid till att ha fina anteckningsblock och annat material som både är funktionellt och snyggt – det gör det väldigt mycket roligare enligt mig!
♦ Varje måndag kollar jag i min kalender, skriver hur hästarna ska gå, vilka träningar jag ska på, fester, kompisar? What ever, allt som är planerat skriver jag upp. Sedan tar jag ett löst papper och skriver en ”to-do list” för hela veckan, dag för dag, men bara plugget – anpassat efter min planering i kalendern. Jag delar upp plugget så bra som det går, så att det blir lagom varje dag, och så vet jag att gör jag dubbelt en dag så är jag helt ledig nästa dag. Lappen sitter alltid i mitt kök i lägenheten på väggen, jag checkar av grej för grej på den.
Jag fullkomligt älskar och är beroende av det här upplägget, för när jag har gjort dagens to-do i pluggväg så vet jag att jag ligger i fas med min planering och då kan jag SLÄPPA skolan när jag är i stallet eller med kompisarna. Det är viktigt att släppa det, inte skjuta upp det så att det istället hänger över än, finns det något värre än när det gör det?
Annars är det väl det vanliga, jag ser till, med hjälp av mina listor, att jag börjar plugga i tid inför prov/gör inlämningar i tid. Jag försöker alltid ligga lite före eller perfekt i fas, ALDRIG komma efter – för det är elakt att låta sig själv komma efter och inte få rimliga förutsättningar.
Och till er som går i högstadiet, där 70% av era klasskompisar kommer förändras otroligt under åren ni har framför er, stå kvar på er trygga grund. Börja inte skita i saker, tjuvröka istället för att gå på lektionerna, sitta på något caffé och planera helgen istället för matten. Ni har många år framför er, som ni kommer göra till ett helvete om ni slappar nu. Kanske känns det lätt och ”whatever” idag, men imorgon är det svårare, nästa vecka är det svårare och om några år kommer det stora prov och uppgifter som kräver att du har hängt med. Annars blir du den som står i reservlistan på det coolaste gymnasiet där alla dina vänner, som kämpat, dansar enkelt in. Att ta ansvar är status, och det är såååå värt det.
Ja nu har ju skolan hållt på i en vecka. Första helgen på gymnasietid. Går ett tufft program - tuffare än vad jag trodde. Ekonimi-juridik. Har redan den här veckan haft 4 läxor, ganska lätta, men man förstår ändå allvaret i det hela. Känner verkligen att jag har skärpt mig. Direkt efter skolan har jag satt mig och pluggat läxan och blivit klar och har kunnat lämnat in tidigare. Jag älskar att ha gjort saker och känslan att bara kunna vara i stallet eller med vänner utan att känna att läxorna trycker i ryggen.
Jag har gått en vecka i skolan och dom 3 första dagarna var PESTEN. Usch, fy och blä. Men nu börjar det gå uppåt. Har fortfarande kontakt med andra skolor då jag vet att den 7 september tar skolorna in och INTE skolverket. Men jag får se, måste ge både klassen och skolan en chans. 7 stycken har slutat i klassen och 6 har kommit in. Nu är den riktigt skön och vi är en koncentrerad klass men ändå himla go! Kommer vänta tills jag antingen får en plats på Kitas eller en annan skola eller till den 7 september då skolorna själv får ta in. Men det ser vi då. Har redan lärt känna många nya människor så jag går lite på en smal bergsklippa i mitt huvud. Ska jag eller ska jag inte...
Annars tycker jag det är kul nu att skolan har dragit igång! På måndag blir det möte för alla oss som valt ridprofil. Kommer gå med fina flickor jag känner och säkert några mer nya vänner! Kommer bli så himla kul att rida regelbundet igen. Min blivande medryttarhäst är skadad och Sammy har jag inte ridit på ett tag så har stått lite tomt på ridfronten tyvärr. Men snart är jag back on track!