Det var några som frågade vad som hade hänt. 18 juli red jag ett dressyrpass. Vad jag då inte visste var att det skulle bli mitt sista. Det gick så JÄVLA bra. Han gick som en klocka och jag red bra! Ingen var med mig när jag red, helt tomt. Fattar ni då att jag tog upp min iphone och filmade mig själv? Jag har faktiskt filmer och lite bilder från mitt sista ordentliga ridpass och det värmer så otroligt:

 

19 juli är jag supertaggad för en hoppträning. Jag är med en kompis och vi ska gå och hämta Hoffis. På väg när jag hämtar honom ser jag ett sår. Det är ganska smutsigt så tror först det är ingen fara för det såg litet ut och han haltade inte i skritten. Skölde av såret riktigt ordentligt och såg hur läskigt djupt det var. Min tränare kom och jag travade Hoffman i paddocken för hand och gud vad han haltade. Fick ont i magen men trodde ändå att det såret borde läka. Han ställdes in i boxen och vi åkte hem.

 

       Ber Dan, som jobbar som djursjuksvårdare, att kolla på såret. Får ett sms att jag ska tillkalla veterinär direkt då han har feber och svullet ben. Ringer och får inte tag på min veterinär men akutjouren sa att dom skulle komma dagen efter. Så Dan lindade såret och veterinären kom nästa gång. Pang! Hoffman ska ha boxvila och går inte att rida på. Linda om bandaget flera gånger per dag och vara i stallet 3-4 gånger för att fodra och röra på benet. Såret blev bättre och han haltade inte lika mycket längre. Han fick också smärtstillande 1 gång om dagen. 

 

Fattar ni hur underbart det var att få sitta på hans rygg igen när vi skulle fota. Kändes helt fantastiskt. Nästan som om han var frisk förutom hans blåa bandage på vänster framben. Jag fick sitta på min andra halva, min älskling. Även fall det bara var några steg räknades det och det var så underbart. 

 

Drog allting lite snabbt men det var ungefär detta som hände..