Tack för bilderna Ebba!

 

 

Förra året i December hade jag en riktigt bra tid med Hoffman. Även fall det var vinter var jag och Hoffman fullt igång och hade hur roligt som helst. Var ute och red nästan varje dag, tolkade, busade men även tränade. Vintern var inte alls jobbig utan det var en väldigt bra "säsong" för mig och H. Han fick 2 veckors vila, mer behövde han inte då vi inte var ett tävlingsekipage som tävlade var och varannan helg. Många uteritter, hoppträningar och andra roliga saker skedde under den här tiden. I slutet på det här året kommer jag göra en summering av hela året, som jag gjorde HÄR.

 

Du är det bästa jag någonsin har haft ♥

 

 

Du är det bästa jag någonsin har haft ♥

 

 

 

Hej, Hoffman trivs jätte bra i stallet. Han står på Ölmstad Rid & Körsällskap där jag rider. Han går lektion och vilar i hagarna. Jätte fin och pigg ponny. Hade han på häst vid hand igår. Ställde upp osv. JÄTTE fin har han blivit verkligen. Men ville bara säga att han trivs jätte bra nu, tänker på dig! <3

 

/Hannah,Vendela - http://bpoonysar.blogg.se/

 

Känner mig tom och ensam utan dig. Saknar dig så det gör ont ♥

Fick dessa bilder av snälla Ebba (http://teamdponnys.blogg.se/) som hade fotat Hoffman idag i hagen. Asså jag bara DÖR vad fin han är. Mitt hjärta bara smälter och aaaah. Finner inga ord. Och ser att dom ÄNTLIGEN har klippt hans man. Under över 400 dagar tillsammans med Hoffis kliade det i fingrarna. Hans man fick INTE klippas enligt kontraktet. Gash, hans man var ju lång, dock var det fint på vissa bilder men när man tränade var det jobbigt då han blev så svettig under. Det finaste med Hoffmans man är hans fina, röda strån på luggen. Den har jag låtit växa ut och nu har den blivit riktigt lång och fin. Ni ska få se utvecklings bilder imorgon från hur han har ändrats på 1 år tillsammans med mig och hur han nu ser ut nu. ÄLSKADE häst! Saknar dig så mycket ♥

 

 

Hoffman är den hästen som lämnat ett stort spår i mitt hjärta och den hästen som jag kommer bära med mig så länge jag lever. Han är min andra halva och gör mig fulländad när jag får pussa på hans mule eller sitta på hans rygg. Åh, jag saknar han så mycket min fina ♥

 

Asså omg. Den här bilden måste vara det sötaste jag har sett. Älskade bebisen ser verkligen ut som ett trött gosedjur. Detta var på en Pay and Jump och jag kom verkligen ihåg hur det var att lasta han den dagen. Gud vad jag grät! Haha! Tog mer än 1 timma och självklart kom vi sent. Sen drog han sig loss ur transporten så tränset gick sönder. Tur då att jag tog med ett till. Gud vilka flummiga minnen vi har tillsmamans Hoffisboffis!

Kolla hur bra han har det? Åh. Saknar han så otroligt mycket! Min finaste, finaste älskling ♥ Aldrig kommer någon ta hans plats. Tänker på han varje dag. Jag älskar dig Hoffis.

 

Bilden tagen från bloggen ---> http://orksryttarna.blogg.se

Tusen tack för bilderna http://orksryttarna.blogg.se/! Blir så glad av att Hoffman står i en sån fin stor hage med snälla kompisar. Tror Hoffman trivs ute på landet med ponnykompisar. Sådär som han gör med kompisarna på bilderna gjorde han bara med Rulett och Rob Lisa som han stod med under en längre tid. Kul att se att han trivs. Längtar tills jag ska visa mamma bilderna och vi kan kolla på hur han har det tillsammans för han ser ut att trivas bra min älskling. Underbart att se. Saknar han så otroligt mycket så ni förstår nog inte, världens bästa vän ♥

 

 

Och bara 10 månader kvar tills jag ska träffa min prins igen..

 

Det var några som frågade vad som hade hänt. 18 juli red jag ett dressyrpass. Vad jag då inte visste var att det skulle bli mitt sista. Det gick så JÄVLA bra. Han gick som en klocka och jag red bra! Ingen var med mig när jag red, helt tomt. Fattar ni då att jag tog upp min iphone och filmade mig själv? Jag har faktiskt filmer och lite bilder från mitt sista ordentliga ridpass och det värmer så otroligt:

 

19 juli är jag supertaggad för en hoppträning. Jag är med en kompis och vi ska gå och hämta Hoffis. På väg när jag hämtar honom ser jag ett sår. Det är ganska smutsigt så tror först det är ingen fara för det såg litet ut och han haltade inte i skritten. Skölde av såret riktigt ordentligt och såg hur läskigt djupt det var. Min tränare kom och jag travade Hoffman i paddocken för hand och gud vad han haltade. Fick ont i magen men trodde ändå att det såret borde läka. Han ställdes in i boxen och vi åkte hem.

 

       Ber Dan, som jobbar som djursjuksvårdare, att kolla på såret. Får ett sms att jag ska tillkalla veterinär direkt då han har feber och svullet ben. Ringer och får inte tag på min veterinär men akutjouren sa att dom skulle komma dagen efter. Så Dan lindade såret och veterinären kom nästa gång. Pang! Hoffman ska ha boxvila och går inte att rida på. Linda om bandaget flera gånger per dag och vara i stallet 3-4 gånger för att fodra och röra på benet. Såret blev bättre och han haltade inte lika mycket längre. Han fick också smärtstillande 1 gång om dagen. 

 

Fattar ni hur underbart det var att få sitta på hans rygg igen när vi skulle fota. Kändes helt fantastiskt. Nästan som om han var frisk förutom hans blåa bandage på vänster framben. Jag fick sitta på min andra halva, min älskling. Även fall det bara var några steg räknades det och det var så underbart. 

 

Drog allting lite snabbt men det var ungefär detta som hände..

Bild från http://horsetail.blogg.se/

Jag kunde inte få ha mer tur. Hur perfekt ni än säger att era hästar är så kommer jag ALDRIG hålla mer er för Hoffman var en perfekt första häst. Jag kom ihåg när jag läste ett inlägg på Speakinghorse. "En första häst är en häst man aldrig tänker "tänk om" med". Och DET har jag aldrig någonsin gjort med Hoffman. 

 

Jag tänkte på det när vi åkte och lämnade honom till sin ägare. Jag kommer inte på något jag inte har gjort med Hoffman. Jag har varit i stallet varenda dag och aldrig låtit mamma åka dit för att jag inte orkar eller att hon ska stå och mocka medan jag borstar utan jag har gjort allt själv. Jag har tillbringat 3 timmar, mer eller mindre, med Hoffman varje dag. Ingen vintervila pga jag inte orkar utan jag fortsatte för att jag tyckte det var så himla kul. Jag tyckte det var kul att åka till stallet i snö och regn. Det spelade ingen roll. Det är som att tacka nej till en kompis för att det snöar. Who cares?

 

Jag har tävlat, hopptränat regelbundet, dressyrtränat, löshoppat, hoppat själv, ridit dressyrsjälv, tolkat, galopperat på en äng, badad över 15 gånger, ramlat av mååånga gånger, misslyckats, lyckats, myst, galopperat så snabbt så man inte får någon luft, ridit barbacka, tömkört, longerat, tagit många kort, njutit, ridit utan utrustning, hoppat högt, hoppat lågt på skoj, ridit gymkhana, ridit baklänges, lekt med H, ridit på spontana turer, ridit i centrum, ridit på fotbollsplaner, fått skäll när jag ridit, suttit kvar när han bockat, inte suttit kvar när han bockat, ridit på natten, ridit på morgonen, visat min kärlek för min bästa vän, låtit mamma rida på honom, gjort han fin, skengalopperat på äng, hoppat över diken, hoppat över diken och ramlat av, ridit kadrilj, ridit stilhoppning, skämt ut oss på tävling, lärt honom puss, lärt honom halvt buga, lärt honom kram, vart med honom när han haft kolik, behandlat kolik, behandlat hans dåliga ögon, behandlat hans sår och hälta och mycket mer. Jag har gjort allt som går att göra på en häst. En sak jag är så himla glad över att få ha gjort är att gå på en veckas ridläger. Det kunde inte bli mer perfekt,

 

Världens bästa häst som jag har haft ett sådant band mellan så det är inte riktigt klokt. Nu ses vi igen älskling. Antingen innan, eller om 320 dagar. Jag längtar.