Hej! Idag hade vi "sovmorgon" fram till 07.30 på grund av att vi hade spökkväll igår och la oss senare. Jag var väldigt trött, som ni borde förstå. Gick och åt frukost med alla 17 andra kompisar och njöt av sista frukosten på lägret. Alla var lite deppiga men samtidigt glada över den fina tiden vi hade fått tillsammans. Vi passade på att öva till vårat uppträdande som vi hade bestämt oss för att göra. Vårt uppträdande skulle vara att alla stod i en ring och gjorde ett "klappuppträdande". Kan passa på att säga att det blev RIKTIGT lyckat! Sedan fixade vi i alla fall hästarna och gjorde genrep till dressyrkadriljen som jag hade valt. Det var 12 på dressyrkadriljen och 6 på hoppkadriljen. Red bredvid Johanna på kadriljen eftersom hon också har en skäck så vi såg nästan identiska ut. Vi valde också låt till programmet vilket blev Dansa Pausa  och det passade grymt bra till våran kadrilj. 

 

Sedan åt vi lunch som var korv med bröd. Sista måltiden för i år på Stuteri MW. Tror nog alla fick anstränga sig lite för att få ner maten. Sen passade jag på att mocka ut min box när jag hade lite tid över. Jag släppte ut Hoffman i sin rasthage och hans box var nu redo att överges. Efter ett tag kom föräldrar och släkt (som var måååånga) för att kolla på vår avslutning. Jag fixade ordning Hoffman och red iväg till paddocken för att rida fram. Sedan roppades vi in och kadriljen gick super bra! Helt enligt planerna och Hoffman var inte ett dugg spänd och gick väldigt fint. 

 

Sedan tog vi emot applåderna och jag tog in Hoffman i en box och fixade med hans utrustning. Medan alla tog ut sina lägerhästar för sista gången gick jag, mamma och Peter för att lasta Hoffmans transport. Kändes riktigt tungt faktiskt. Hade en klump i halsen som inte gick bort. Sen när Alice, Laura, Karin och Kajsa kommer och gråter gör det inte saken bättre. Då släppte det och vi alla stod och grät. Sista dagen. Vi torkade alla tusen tårar och vi hade prisutdelning. Kom 3:a i stilhoppningen. Jippie! Efter prisutdelningen gjorde vi vårat klappuppträdande och alla stod med öppna munnar. 18 tjejer som gjorde i samma takt. Önskade ni kunde få se det!

 

Sedan var det fritt fram och säga hejdå. Vi stod i en klunga, alla grät och kramade varandra. Sista gången på Stuteri MW som vi ALLA var samlade. Mamma som stod bakom berättade att hon t.o.m hade börjat gråta, haha. Sådan stämning var det! Maria, instruktören torkade också sina tårar och vi alla var ledsna för att vi skulle åka. 

 

Efter många kramar och många mobilnummer gick familjen för att lasta Hoffman. Kom ni ihåg att vi kom först till lägret? Vi hade 6 medhjälpare för att lasta Hoffman och efter ett bra tag fick vi på honom. Lägret var tomt och plötsligt var det ingen annan där än jag och Julia, en av lägerdeltagarna. Julia sa såhär till mig när jag äntligen fick på Hoffman: Först hit, sist ut.